Jag hör många säga att livet just nu är satt i pausläge. I sommar kommer man inte kunna göra någonting roligt och livs- och arbetssituationen till hösten och vintern ser mörk ut. Ekonomin fullständigt rasar, företag går i konkurs, i sjukvården sliter man som aldrig förr och man pratar om en andra och tredje våg av pandemin. Media fortsätter att sälja lösnummer genom att måla upp oändliga skräckscenarier som vi läsare tuggar i oss som om det vore nybakade kanelbullar på ett fat. Och så delar vi högljutt med oss av alla dessa ”sanningar” till höger och vänster för att säkra att den blöta filten vilar riktigt hårt och illaluktande tungt över oss alla.

Jag pausar inte. Livet pågår för fullt och jag har helt plötsligt möjlighet att ta del av en mängd nya insikter. Eftersom många av oss som är ledare äntligen har fått lite luftigare kalendrar så kan vi ju faktiskt ta hela vår roll på allvar. Nu finns tid till reflektion, eftertanke och inre utveckling. De delar som vi normalt sett inte prioriterar med anledning av att vi alltid blir avbrutna eller avbryter oss själva till förmån för att en medarbetare, kund eller samarbetspartner behöver vår uppmärksamhet. Det som vi längtat efter och pratat om i så många år sker nu då tiden helt oväntat har blivit vår vän.

Tänk om vi skulle kunna dra nytta av det så kallade pausläget och istället söka svar på frågor vi aldrig hinner ställa oss. Vad skapar drivkraft och motivation i vårt eget liv, på företaget eller i organisationen där vi arbetar och i samhället i stort? Om vi alla som är chefer och ledare tar ansvar och ägnar en stund varje dag till att reflektera kring detta så kommer den här perioden till och med kunna bli positiv och utvecklande för individer, organisationer och samhället.

Med reflektion som verktyg föds en ökad koncentrationsförmåga, vi hanterar motgångar och stress bättre, vi fattar genomtänkta beslut och vi förbättrar vår motståndskraft. Jag tror att det här är näringslivets och andra organisationers viktigaste utmaning just nu och om vi kan börja tala om reflektionen som ett viktigt redskap för att få fart på Sverige så kommer vi förbättra resultaten betydligt än om vi väljer att inte göra det. Helt plötsligt har vi då förflyttat oss från att vara marionetter i en förutbestämd och obehaglig b-rulle till att bli stolta aktörer i vår på egen hand regisserade film. Om det sedan skulle visa sig att en andra eller tredje våg inträffar så står vi bättre rustade om vi ger oss själva och vår omgivning tid till reflektion och eftertanke.

Vi tar ansvar för vår roll som ledare, skapar tydlighet, fattar kloka och genomtänkta beslut och skapar sköna ringar på vattnet som kommer påverka vår omgivning. Om vi respekterar oss själva och vår omgivning så tar vi ledare denna uppgift på allvar och tar med oss lärdomarna i vårt fortsatta utforskande. Då går vi en positiv framtid till mötes och framtiden kan få se ljus ut.

Visst håller ni med mig att det känns det skönt att allt är nytt och ingenting kommer bli som det har varit?